Nu tänker jag
lämna ut mig lite.
Det gör man ju
hela tiden med
en blogg, men lite
mer än så ändå.
När jag var på
barndomsträffen
(vilket var super kul)
, men då insåg jag hur
mycket jag, har men
ändå ingenting.
Kom inte här och säg
det gamla vanliga...du har
dina vänner, ditt jobb och
din familj bla bla.
Det är inte det jag menar heller.
Vi har alltså känt varandra jag och mina
barndomsvänner i över 16 år nu. Alla
har vi gjort jätte mycket i våra liv
och blivit vuxna allihop. Ändå känns
det som att inte har någonting i livet
vilket jag vet mycket väl att jag har.
Vi är i den åldern man är gift, har barn, hus, bil..etc
ja allt det där, men jag sitter här fortfarande med
en lägenhet som inte ens är en insats, inga barn,
varken förlovad eller gift. Dock har jag ju pojkvän
och jobb vilket jag är jätte lycklig för, men ändå.
Jag känner mig underlägsen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar